Göteborgsposten – 2 oktober 1860, sida 2

Den unge baronen gjorde på samma sätt, men kunde ej taga ett steg vidare, emedan kappan hade fastnat i sadelknappen. Giraud, som stod bredvid, skyndade af medlidande med den unge mannens förvirring att göra honom loss. — Tack, min vän! sade baronen leende. — Jag skattar mig lycklig öfver att få tjena er, nådig herre, svarade Giraud. Giraud öfvergjöts i detsamma af det starka fackelskenet, så att baronen kunde fullkomligt urskilja hans starkt markerade ansigte. Baronen kastade först på honom en snabb blick, men denna blef snart mera nyfiken och fästades slutligen på den vackra Jeannes älskare med ett högst eget uttryck. Marc tog ett steg tillbaka och förde handen öfver pannan. Han hade kännt igen den person, som han sett samma morgon på Prå-aux-Clercs och liksom då, sökte han samla sina tankar och reda sina minnen. Derpå gjorde han en åtbörd, liksom för att hjelpa sina id6er att taga en annan riktning. (Forts.)