värjan tillbaka i skidan och återtog lugnt sin plats. Hr dAumont steg först ur vagnen. Hans allvarsamma befattning hade ej tillåtit honom påtaga sig någon maskeraddrägt: han bar sin embetsdrägt. M:me dAumont; klädd som hofdame följde sin man och Diana steg sist ur. Den unga flickan var klädd som nymf enligt den tidens underliga mytologiska smak. Men huru bizarr denna drägt än var ökade den dock ännu mera dens skönhet, som bar den. Modren och dottren voro båda maskerade i likhet med alla de damer, som kommit före dem. Då hr dAumont steg ur vagnen, blef han varse mannen med pampen och gjorde åt honom ett lätt tecken med hufvudet, hvilket den andre endast besvarade med en ryckning på axlarne. Ståthållaren qväfde en suck. — Richard! sade han. Chefen för eskorten, hvilken ej var någon annan än den gamle sergeanten som redan dagen förut åtföljt ståthållaren på hans expedition till Saint-Germains marknadsplats, skyndade vördsamt fram. Hr dAumont gaf honom hviskande några