Den okändes ansigte, som blifvit likblekt vic åsynen af den unga damen, öfvergjöts nu mer vredens karmosinrodnad. En förfälig ed undslapp hans hårdt hopbitn: läppar. — För djefvulen! utropade han och drog sin långa pamp, hvars klinga beredde ett tomrun omkring honom, under det hon beskref en half. cirkel, mina herrar, viljen j, att jag skall huggs af öronen på de oförskämdaste utaf cr, att jag må få fred? Akten er! min värja är tillräckligt lång att kunna klippa af de tre första, som i sen. Hvem vill känna? Den okändes djerfhet, mod och beslutsamma hållning utöfvade ett vederbörligt intryck på betjenthopen. Äfven de tappraste ryggade tillbaka, men de yttersta trängde ånyo på de första, så att dessa åter tvingades inom håll för den hotande värjan. Redan drogos vapnen och striden var nära att börjas, då ett nytt afbrott egde rum, tillfölje af en vagns ankomst, som företräddes af en trupp soldater, iklädda stadens uniform. — Plats för ståthållaren af Paris! skreks från alla håll. Ännu en gång öppnades lederna; det blef tyst och den af folkets raseri hotade okände stötte