Göteborgsposten – 1 oktober 1860, sida 1

betänksamhet: Jo, det tror jag rasande vil, när man känner sig stor nog i sig sjelf och för sina sjelfmedvetna förtjenster funnit sig belönad och upphöjd öfver allt detta nationalmuseiprat, som tillochmed i statsutskottet icke kan vara annat än en liten tillfällig smitta af den efter de högres förmenande föraktliga tidningsopinionen. Herr Bildt fick ordet g9ch började med att komplimentera grefve Hamilton för sitt ridderliga beteende i att vilja försvara herr Kleen och för det han sjelf såsom ecelesiatikminister ville ensamt påtaga sig de anfall, som man behagade göra mot nationalmuseum och dess byggnadschef, mot hvilken ingalunda nägra angrepp kunde göras, så länge han uträttade regeringens beslut. Men herr Bildt ville dock bevisa stalsutskottets åtgärd såsom fullt befogad, såvida man uppfattade densamma rätt. Statsutskottet hade ej, såsom herr Kleen tycktes tro, velat ofverhopa honom med smidelser, utan vore utskottets mening egentligen den, att göra sin åsigt om herr Kleens oriktiga uppfattning af sin ställning såsom byggnadschef förstådd och gällande. Talaren fortfor så der vidare, men undertecknad gick sin väg och undrade på huru det skall gå till slut med detta stackars museum och med herr kleen. Konungen vistas fortfarande inom väggarne på Ulriksdal och det dröjer ännu någon tid innan helsotillståndet kan tillåta honom att visa sig för sitt folk. Emellertid är ingen fara å färde och konvalescensen går lyckligt framåt. Statsrådet far ut till konseljerna, men troligen ej mera ombord på Kare, som är för bred att utan lycktritff kunna passera genom slussen äå Lidingöbro. Kare stötte icke på grund, såsom man sagt, utan stötte emot, ett förhållande som han äfven förr och enligt sin natur varit utsatt för vid denna passage. De högtidligheter, om hvilkas anordnande man i äfton öfverlägger å rådhuset och som skola försiggå om Lördag till att fira Gustaf Wasas minne, kunna icke blifva så särdeles stora, eftersom man kommit att tänka på dem så sent. Hvarhelst emellertid ett svenskt hjerta klappar af fosterlandskärlek och frihetshopp, skall det värdigt fira den store konungens minne och, så betraktad, skall nog festen blifva allmän öfver hela vårt land. BB. P.