Göteborgsposten – 29 september 1860, sida 2

Han var klädd som en välmående borgare, men hade i hela sin personlighet någonting bestämdt, stolt, rättframt och djerft, hvilket ingalunda öfverensstämde med den drägt han bar. Han hade med händerna i byxfickorna och lugn hållning trängt sig fram mellan lakejsvärmen och gått in på gården, utan att synas bekymra sig om det mummel, som han framkallade, der han framgick. Han tog plats nära intill vestibulen och tycktes snart -försjunka i betraktandet af de rika toiletter och lysande maskeraddrägter, som buros af de anlände gästerna. Prinsessan af Conti hade nyss passerat, och lakejerna antogo åter sin sjelfsvåldiga och arroganta hållning. De öfvertygade sig snart om att den nykomne borgaren icke var i tjenst hos någon af herrarne vid hofvet. — Det är en borgare, mumlade somliga. — Eller en förklädd polissoldat! bifogade andra och pekade på hans långa värja. —Den drummeln har knuffat oss. — Han trotsar! — Han tyckes förakta oss, ty han betraktar oss icke ens, — Man bör straffa honom för hans oförIskämdhet. — Den kaxen!