Göteborgsposten – 29 september 1860, sida 2

— Oförskämde! — Vi skola plocka honom ! Att plocka en person betydde detsamma som att slita af honom bit för bit alla hans kläders. A Dessa hotande ord, som i början uttalades med låg röst, blefvo dock högljuddare och borde ha hörts af den främmande, som dock stod qvar vid vestibulen och af likgiltighet eller förakt icke brydde sig derom. Han blott drog sin venstra hand upp ur fickan och lade den på handtaget till sin pamp, hvars storlek vittnade om dess egares ofantliga styrka. Emellertid tilltog mumlet och öfvergick snart till en direkt utmaning. Tre eller fyra af de djerfvaste hade tillochmed närmat sig den lugne främlingen; men dennes bestämda och stränga ansigtsdrag, hans långa och rödaktiga skägg, hans krökta mustacher, buskiga ögonbryn och flammande blickar gjorde de utmanande försagda. Hopen insåg nog, att denne man ej skulle ensam kunna motstå dess raseri, men hvarochen insåg äfven, att den förste som rörde vid honom skulle få att göra med en allt annat än beskedllig motståndare. Men massan trängde på bakifrån. (Forts.)