Göteborgsposten – 29 september 1860, sida 1

i gördeln, Van Helmont kast Eudes en medlidsam blick. — Vet du då icke, sade han med on gäckande ton, att kärleken bjuder och befaller öfver alla andra känslor? Då mäster Eudes blef varse sin sons tvekan, utstötte han ett doft rytande. Han gick återigen bort till biblioteket. — Nåväl! utropade han i raseri, må de då dö båda, ty jag har sagt dig det, du måste dö! Han måtte härvid ha tryckt på någon dold fjeder, ty i samma ögonblick öppnades den del af muren, som låg intill laboratoriet och dörren till rummet vred sig hastigt på sina gångjern. I öppningen å muren syntes Mercurius, som höll en tung jernklubba i handen, och i dörren stod Humbert och höll El-Kebir och Shabbåh, en i hvardera handen. De båda männen voro alltjemt maskerade. Lejonet och pantern röto vildt. — Denne man känner våra hemligheter, an skall dö! skrek mäster Eudes och visade med en hotande åtbörd på Van Helmont. Mercurius rusade fram, Humbert släppte El-Kebir och Shabbåh, hvilka båda gjorde ett snabbt språng in i rummet. Van Helmont hade störtat fram till den sofvande. Nu vaknade Reynold plötsligen upp ur den domning, hvari han befunnit sig. ade nu på mäster