Göteborgsposten – 29 september 1860, sida 1

nn — Jag är färdig, svarade hon. Hvad vil ni mig. — Säg mig medlen att beskydda den son jag älskar och att öfvervinaa denne man! Van Helmont pekade härvid på mäste Eudes, som hade, vare sig af förskräckelse eller svaghet, ryggat tillbaka ända till bokhyllan, mot hvilken han tycktes vilja stöda sig. Den unga flickan började darra. — Medlen! upprepade Van Helmont, känner du dessa medel? Ja, stammade det arma barnet. — Kan du säga dem? — Ja. — Nåväl, tala! jag hör dig... Van Helmont lade sina händer på den unga flickans panna. Mäster Eudes rusade nu fram. — Reynold! utropade han vildt och skärande och med en ton, som ej tålte motsägelse, Reynold ! jag befaller dig att lyda mig! Döda denne man! döda honom, jag befaller det! Reynold tog ett steg framåt, som om han velat lyda den gamle... men derpå stannade han plötsligt och stod orörlig. Van Helmont, som försigtigtvis gått något illbaka, för att ej bli öfverraskad och med samna äfven fört handen till den dolk som han bar