guldet bortslösades ända till yrsel af en grefve de Bernac. Allt detta var förträffligt hopspunnet La Chesnaye, och fullt värdigt ditt helvetiska snille. Den gamle lärde och den ädle grefven, undgingo alla misstankar. Du triumferade, du trodde dig vara skyddad för alla faror, okänd af alla, men du glömde Guds öga, som följer alla äfven hans nesligaste varelser, du glömde Hans mäktiga hand, som förr eller senare skulle straffande läggas på din skuldra. I dag har denna hand ställt dig i mitt våld, och min hand skall ej heller släppa dig. Straffets timma skall snart slå! Jag vill med moralisk tortyr vedergälla den fysiska tortyr du låtit andra undergå! jag vill att du skall veta, det straffet sväfvar oblidkeligen öfver ditt hufvud! Grefve de Bernacs verklige son lefver ännu! Den man, åt hvilken du anförtrott honom, har ej dödat honom! han gaf honom åt en sjöman, som sålde barnet till en slafhandlare. Nu är den unge grefven, tillrättaskaffad genom mina omsorger, i Paris och han skall ej underlåta att snart återtaga sitt namn, sin rang och sina rikedomar. Förstår du, La Chesnaye? Sedan ett år tillbaka har jag, utan att någon, icke ens du sjelf, anat min närvaro, spio