Göteborgsposten – 28 september 1860, sida 2

serligen i sin mån bidragit att inskränka den enskilda gifmildhet, på hvilken inrättningens bestånd, i följd af dess väsende och natur, egentligen borde stödja sig. Ångfartyget Mariestad, som varit upphaladt å sleepen vid Lindholmen, för att bota såväl skadan, som förorsakades vid sammandrabbningen med Mercurius, som den sedermera afsprungna pistonstången, är nu åter i ordning och lär i går profseglats. Från och med nästkommande Söndag börjar det åter sina turer på Mariestad och Kristinehamn. Fastighetsförsäljning. Handl. N. A. Stenhotf har till arbetskarlen A. Larsson för 8,350 rdr försält sitt vid hörnet af Nyoch Östra Skansgatan i Haga belägna hus. Känsö Karantänsinrättning. K. M:t har d. 21 d:s förordnat f. d. kommendörkaptenen m. m, N. Ähmansson att tillsvidare vara chef vid Känsö karantänsinrättning. Mera om Rasmussen. 1 Posttidningen för i Tisdags läses:, På Humlegårdsteatern föreföll sistl. söndagsafton ett bullersamt uppträde, framkalladt deraf, att teaterföreståndaren J. E. Rasmussen afbröt pågående representation utan att tillkännagifva anledningen dertill eller erbjuda åskådarne att återbekomma den erlagda inträdesafgiften. Sedan Rasmussen flytt undan genom en bakport ledande till vestra humlegårdsgatan samt den bedragna publiken inslagit en mängd fönsterrutor, afslutade oväsendet. Egentliga orsaken till afbrottet lärer varit uppkommen oenighet mellan Rasmussen och några dennes medhjelpare eller kompanjoner, hvilka fråntagit R. de nödiga materialierna för figurteaterns begagnande. Som RR. derjemte underlåtit att erlägga stadgade afgifter för de redan gifna representationerna, blef han vid gårdagens förhör i Poliskammaren tillsvidare förbjuden att fortsätta med sina förevisningar. Biskoputnämningen för Wexjö stift. Härom yttrar Aftonbladet bland annat följande: Denna underrättelse skall utan tvifvel inom stiftet och öfver hela landet af allmänheten mottagas med en öfverraskning, lika stor som den glädje densamma framkallat inom det egentliga prelatensiska lägret. En prelat skall till och med under intrycket af der glada nyheten ha yttrat: Härigenom har då grefve Hamilton försonat allt hvad han brutit emot statskyrkan, hvilka förbrytelser förmodligen skulle bestå uti den der lilla oskyldiga skrapan till domkapitiet i Westerås samt den kungliga propositionen rörande biskoparnes löner, hvilken dock vid närmare granskning var mindre svår för prelaturen än man vid första påseende trodde. -— — Ingen lärer väl heller komma att påstå, att hr Hultman är ovärdig att bli biskop eller att han icke i sin egenskap af teologie professor kan anses dertill fullt kompetent. Men nu har man för att utnämna honom, förbigått den framför honom af stiftet föreslagne domprosten doktor Wieselgren, en man. hvilken hr Hultman sjelf näppeligen i något enda hänseende torde anse sig vuxen, och till hvilken han utan tvifvel känner eller åtminstone borde känna sig böjd att se upp såsom en läromästare och föresyn i det kyrkliga. Ännu för 10—15 år sedan såg man på våra biskopsstolar ganska många utmärktheter, hvilka numera med ett och annat undantag lemnat plats för matta medelmåttor, hvilka sannerligen icke äro egnade att ge hvarken någon verklig glans eller något inre lif åt en institution, som tidsandan och folkmedvetandet redan utdömt. Det är då i sjelfva verket oklokt af det erkeprelatensiska intresse, som nu gjort sig gällande att skjuta undan från episcopatet en af de få stora utmärktheter, som vårt land eger, och dertill en utmärkthet icke i matematik eller botanik eller i skaldekonst, utan inom sjelfva det kyrk liga området, en man, som egnat sitt snille och sina ovanliga gåfvor åt religionens tjenst, som är prest i djupare mening och vidsträcktare omfattning och med större kraft och 12 Zooma AA AlAalla härva IlA4d Sf OO Te oro; 3