Göteborgsposten – 28 september 1860, sida 1

Riksdagsbetraktelser. Allt här i verlden tager slut en gång, och så äfven denna riksdag, huru lång den än må ha förekommit folkrepresentanterna, som bära dagens tunga och heta — deras resp. hustrur, som väl bordt hinna ledsna vid sitt gräsenkeskap — komittenterna, hvilka äro de, som få betala fiolerna — tidningsprenumeranterna, hvilka få såsom valuta för sina penningar dessa oändliga riksdagsdiskussioner, hvarpå endast alltför ofta Hamlets utrop ,,ord! ord! ord! kan tillämpas — många andra att förtiga. Den otåligaste måste dock erkänna att frågorna på senare tider expedierats med en fermete, som tyckes antyda att vårt tunga riksdagsmachineri fått en väl behöflig smörjelse ofvanifrån; och, tack vare denna omständighet, kan man hoppas att innevarande riksmöte kommer att vandra all verldens väg vid den dertill utsedda tidpunkten. Hvad angår anslagsfrågorna, som naturRAS