Göteborgsposten – 28 september 1860, sida 1

XXV. Van Helmont. Reynold ryggade tillbaka och sänkte hufvudet: den gamle var alldeles gulblek af raseri. — Ah, inföll Van Helmont med sin hånfulla stämma, j ären nu båda två i mitt våld! Du har njutit länge nog frukterna af dina brott, La Chesnaye! Vedergällningens och straffets timma kan slutligen slå! Jag har kunnat gäckas med eder, mina herrar! I tre månader har Reynold trott sig bedraga min vaksamhet; han har trott på den okunnighet jag låtsat om hans kärlek till min dotter. Han visste ej att den passion, som jag lät efter behag tändas i hans hjerta, skulle i behofvets stund bli min mäktigaste bundsförvandt emot bonom! — La Chesnaye! fortfor Van Helmont och bytte om ton. La Chesnaye! ensamt upptäckten af detta förbannade namn har ledt mig in på Ranningdens väg