Göteborgsposten – 26 september 1860, sida 1

RER färan, känner sig vara ur stånd att kunna undslippa ormens välde. Den unga flickan gaf synbarligen vika. Ingenting kunde vara mera sällsamt och förfärligt än denna grupp, som bildades af den hundraårige gubben och den förtjusande unga flickan. Man skulle trott det vara lifvet, som kämpade mot döden. Mäster Eudes var oigenkännelig. En öfvernaturlig makt tycktes lifva denna skenbart bräckliga kropp och syntes ha i ett ögonblick begåfvat den med en ovanlig, oförklarlig styrka. Hjernans spänning var synbarligen så liflig, att den nära uppnådde vansinnets gränsor. Denna scen frambragte hos Van Helmont och Reynold hvarandra alldeles motsatta verkningar. Den förre, som stod alltjemt kall och lugn, med lindrigt rynkade ögonbryn, tycktes beherrska den scen, som spelades framför honom. Ibland likväl förmärktes någon oro i hans blick och hans läppar prässades hårdt tillsammans. Reynold åter följde, orörligt och häpen, med ytterligt deltagande det sällsamma fenomenet. Hans mask nästan förrådde uttrycket i hans anletsdrag. Den unga flickan var nu fullkomligt beherrskad. Hennes ögon voro tillslutna, munnen var