Göteborgsposten – 26 september 1860, sida 1

att hopsopa den tobak, som blifvit spild genom dåligt emballage. Ständigt finnas under arbetstiden tillsyningsmän, hvilka förse de till reexport bestämda balarne med skeppsmärke, eller med ett långt spetsigt instrument undersöka om faten verkligen äro fyllda med tobak. Till höger om det största magasinet finnes en filialafdelning, i hvilken tobaksbladen stripas och derefter inpackas i mindre kistor. Detta rum är renligare och har en mera aristokratisk fystognomi; det har golf af plankor, då deremot de egentliga lagerhusen hafva stengolf. Luften är här sund och angenäm och tillräckligt dagsljus finnes. Två stora rum äro uppfyllda af tusentals lådor utaf mahogni, försedda med de olika fabrikanters märke, till hvilka de skola försändas. En egendomlig anblick erbjuder ett besök i den del af lagerhusen, i hvilken all genom väta eller på annat sätt skadad tobak uppbrännes. Denna afdelning är känd under namnet Drottningens tobakspipa (Queens Tobacco-pipe). För att åskåda denna process begifver man sig till ena ändan af det stora lagerhuset, hvarest man påträffar en låg port, öfver hvilken äro anbragta heraldiska skulpturer och andra konungsliga insignier, grott utarbetade. Detta är det kgl. rökrummet. Inträder man här, så ser man på ett nedrökadt underlag drottningen sitta rökande en stor lerpipa. Rökrummet är mörkt och qvalmigt. En i säck och asko klädd individ vårdar der natt och dag elden för förbränningen. Detta är drottningens pipstoppare. Af den brinnande tobaken fylles ständigt drottningens pipa, och med detta bruk symboliserar man den grundsats, att liksom denna pipa ständigt glimmar, på samma sätt bör aldrig en god regent uppköra att vaka. Införseln af tobak uppgår vanligen på 3 månader till 6 14 mill. 22 ostripad, 11 mill. 24. stripad tobak samt 2 mill. skålpund snus.