Göteborgsposten – 25 september 1860, sida 2

tag i händerna på den unga flickan, som han sedan några ögonblick tjusade, som ormen dufvan, med sin flammande och genomträngande blick. — Jag vill veta det! utropade Reynold, hvars panna blef purpurröd af vrede. Hvarifrån är denna qvinna? Hvar har du tagit henne? Van Helmont lade lugnt armarne i kors öfver bröstet och antog en majestätisk hållning, hvilken likväl ej tycktes skrämma Reynold. De båda männens blickar korsade hvarann som tvenne skarpa stålklingor. — Denna qvinna tillhör mig, Reynold, svarade främlingen med denna djupa och högdragna ton, som tycktes vara honom egen, denna qvinna tillhör mig, det kan vara nog för dig att veta, och glöm ej hädanefter att du talar inför dina lärare och herrar! — Mina lärare och herrar! upprepade Reynold och höjde trotsigt hufvudet, mina lärare och herrar! — Tyst! jag befaller det! afbröt för tredje gången den gamle lärdes befallande stämma. Om ) stören mig i min viljeyttring, skolen j komma mig att döda denna qvinna, innan jag ännu uppnått mitt mål! (Forts.)