Göteborgsposten – 25 september 1860, sida 2

puterade härför äro kallade att kl. 10 f. m. infinna sig å Landskontoret härstädes. Stadsarchitektstjensten i Göteborg. Med anledning af en artikel i Hand.-Tidn. för i Lördags rörande denna fråga, har en insändare begärt plats i vår tidning för följande: En af Stadsbyggmästaren Strömbergs vänner ber att få lägga några ord i den strid, som uppstått mellan Handelstidningen och Lektor Blomstrand, angående kompetencen till den lediga Stadsarchitektstjensten. Endast rättskänsla dikterar dessa ord, ej den minsta fördom emot den aktade kapten Edelsvärd; likasom ock på förhand kan försäkras, att insändaren ej går Strömbergs ärenden, utan tvertom är viss, att denne på det högsta ogillar allt, hvad i denna sak skrifves och skrifvits i tidningarne. Och nog har Strömberg skäl till ett sådant ogillande: Gud bevare mig för mina vänner har han, mer än de flesta, i denna affär behöft bedja. Ty lektor B. har begagnat ett högst olämpligt medel, att befrämja sin väns bästa. I stället tör att låta denna väns förtjenster väga hvad de kunna, har han nemligen velat höja dem, genom att förringa allt, hvad som uträttats af kapten Edelsvärd. Och att han härvid skjutit öfver målet, kan väl ej nekas; likasom hr B. icke ens deraf kan ursäktas, att han velat det den varma öfvertygelse, han sjelt känner om Strömbergs utmärkta skicklighet, delas af mångfaldiga de mest kompetente domare. Har emellertid lektor B. felat, så må han sjelt härföre svara; men icke skulle Strömberg derför lida orättvisa. Och dock sker detta, då Handelstidningen i lördags uti sitt försök att rentvå kapten Edelsvärd mot Blomstrands beskyllningar, temligen insidiöst, om icke rent af förnekar Strömberg allt värde, så dock ignorerar hvad han uträttat här på patsen och å andra orter. Förtjenar nu 5. detta eller är han syndabocken derföre, att Handelstidningen genom denna sak fått ett ypperligt tillfälle att vedergälla lektor B. för gamla sår, han tillfogat H.-T., då han varit oförskräckt nog att ge sig i strid med denne hjelte utan tadel och fruktan? Vi våga nästan påstå, att så måste vara händelsen; ty icke kan Handelstidningen vara okunnig om hvad hela södra Sverige och en god del af Danmark vet, att Strömberg är en genialisk byggmästare. Så benämndes han nemligen i alla tidningar den tiden han fullbordat Studentföreningsbyggnaden i Lund. Och tidningarne måtte väl hatva det bästa vitsord, då de vid alla by gnadsföretag upphäfva sig till högsta auktoriteten åde öfver Intendentsembeten och magistrater samt dessutom äfven kunna, då de vilja, försvara att äfven misslyckade byggnader äro mycket ändamålsenliga och prydliga. Men vi fästa oss icke alls vid tidningars beröm, likasom vi låta Strömbergs förtjenster vid den mycket lyckade byggnaden i Lund endast vara en bisak; vi vilja dock icke släppa tillfället, att påminna alla som nu icke vilja veta deraf, att han flera år studerat sin konst under professor Brunii leåning och att denne Mästare lemnat sin lärjunge de amplaste vitsord. Under denna tid var dock Strömberg mycket sysselsatt för egen räkning och många byggnader i Lund och ännu flera på landsbygden vittna, att han, fastän klok nog att tillräckligt länge stanna i skola, dock hade vida mer smak och crfareuhet än de fleste, som genast göra sig till mästare i byggnadskonst. Hvem har sedan dess klandrat någon at dessa byggnader? Men har nu Strömberg legat af sig, sedan han kommit hit till orten? Härpå må stadens auktoriteter svara, ty nog hafva de användt sin unge byggmästare både der hans ordinarie tjenst påkallats och der man vid enskilda företag behöft hans råd. Herr rådman Melin, som mest följt denna verksamhet, har ock deröfver gitvit ett godt utlåtande; likasom hela allmänheten icke utan partiskhet och orättvisa kan vara så ensidig, att förbise Ys förtjenster. Hvem har lappat vårt söndriga domkyrkotak och hvem har gifvit det enda förnuftiga råd vid byggande eller omläggande af våra förut usla vägar? Detta är väl blott småsaker och äfven det aldra obetydligaste af hvad 5. gjort, men just genom att alla små saker göras ordentligt, sparas för samhället de drygaste summor. Strömberg har dock begått ett fel och det är, att han icke insändt någon meritförteckning, då han sökte Architektstjensten. Detta var högst oklokt och opraktiskt. Men icke får man, såsom Handeistidningen gjort, deraf draga den slutsats, att S. allsicke har äfven pappersmeriter. Han har sådana och det af det amplaste slag; och äfven på många byggnader kan han med stolthet peka och säga sig hafva sjelf uppgjort ritning, men af magistraten är han känd och derföre har han ansett sig icke behöfva åberopa pappersförtjensten. Det är ock så fullkomligt öfverensstämmande med Ys lynne och åskådningssätt; han verkar och arbetar outtröttligt, men han skryter icke öfver sina förtjenster. Tertius interveniens. Vid Lindholmens mek. verkstad lär ångslupsbolaget Föreningen i Stockholm, som i år haft icke mindre än 10 ångsluvar i