Göteborgsposten – 24 september 1860, sida 1

Språkrör från Stockholm. Den 19 September. Nu är det höst, Stormande häfver sig hafvets bröst, o. 8. v. Ack ja, nu är det slut med solskensdagarne och de förtjusande qvällqvistarne, nu är det slut med lekar och löjen, smultron och blåbär, med landtlif, permission och all treflighet, nu kommer mödans tid, korfstoppningens och de mörka aftnarnes. Hu, det kommer kallt väder ifrån sjön och derför måste den tjocka kinkillarocken fram ur sin gömma samt med galoscherna och vintermodet. OO, den som vore långt bort hos Garibaldi, der det alltjemt går hett till och der man föröfrigt kunde få någonting att berätta. Här sker ingenting nytt, här är så fattigt på evenementer, att t. ex. en skribent för sina vänner i landsorten måste taga sig för att beskrifva en utländsk hedersvärjas utseende och beståndsdelar och på köpet fodralets. Jo, det ar roligt! Allt hvad som varit borta för att rentvättas vid de inoch utländska baden är nu hemkommet, alla turister, som gjort sin lustresa på kontinenten, äro redan här för att högt beprisa den utländska komforten, konsten, industrien, politiken och allt, men dock i hemlighet erkänna att hemma är bäst. De tr oc sc omar. 82: ste s——-XX ÖauOaIOR A— vå RR — — VV XX