Göteborgsposten – 22 september 1860, sida 2

kroppsbyggnad, med hufvudet och kroppen insvepta i en mörk drägt, draperad som arabernas haicks. Framför ryttaren låg en mensklig varelse, hvars hufvud uppehölls af den förres högra arm. Mulåsnan vek emellertid snart af till höger, lemnade kyrkogårdsmuren, gick in på gatan DeuxEcus och styrde kosan rakt mot hotel Soissons. Derefter vek hon in på gatan Vieilles-EtuvesSaint-Honor och stannade utanför porten till det hus, der den lärde bodde. Ryttaren lutade sig i sadeln, grep en tung jernhammare, som fanns på porten, och gaf tecken att man skulle öppna. Detta gjordes ock af Margueriton. Ryttaren red in på gården och den gamla tjenarinnan slöt åter porten. Främlingen steg af sin gångare, tog den framför honom liggande kroppen i sina armar och gick, utan att synas bry sig om hvarken mulåsnan eller Margueriton, rakt mot dörren till byggnaden inpå gården, öppnade den och steg öfver tröskeln i detsamma första tioslaget ljöd. Han gick med fasta steg och alltjemt betungad med sin börda utan tvekan genom den i ett djupt mörker försänkta salen, stannade midtemot väggen, på samma ställe der mäster Eudes dragit sina magiska cirklar, tryckte utan tvifvel på fjedern, om hvilken Mercurius talat, ty dörren öppnades, och satte första steget på trappan. Antingen att kroppen, som han bar, återfått I