Göteborgsposten – 22 september 1860, sida 2

lif eller af någon annan orsak, satte han densamma på trappan med ryggen stödd mot muren, höjde högra handen och sade med fast och bestämd röst: — Stig upp! Han eller hon, som emottagit denna befallande tillsägelse, lydde genast och gick utför trappan, men med så afmätta och regelmässiga rörelser, att man kunnat taga dem för en automats. Främlingen följde, och de uppnådde båda galleriet, just då klockan slog det åttonde tioslaget. Den förste stannade, främlingen likaså. Denne senare tog en hvisselpipa, som han bar kring halsen och framstötte ur den en skarp och ihållande ton. Klockan slog fullt. Derpå vände den främmande sig till sin underlige kamrat och visade med en åtbörd på galleriet till venster. Denne försökte taga ett steg framåt, för att lyda den tysta befallning, som gifvits honom, men lifvet tycktes plötsligt öfvergifva honom och han vacklade. Främlingen mttog i sina armar den orörliga kroppen, upplyfte den från marken och närmade sig dörren, som förde till venstra galleriet. (Forts.)