Göteborgsposten – 19 september 1860, sida 2

I — LL et —R —— — Ni har rätt, min far! utropade Mercu rius, öfvertygad genom mäster Eudes egna räson nement. Hvad gör det mig, om metallen är äkta endast efterhärmningen kan bedraga andra men niskor? — Godt, min son! sade mäster Eudes mec ett elakt skratt. Att kunna dedraga, är en vida nyttigare och användbarare vetenskap, än alla dem vi studera. Jag är för öfrigt nöjd med dig. Jag har fått del af alla de närmare omständigheterna vid din expedition mot hotell Mercocur sistlidne natt. Du är min själ af mitt blod!... Hä? Känner du icke en sällsam njutning af att kunna bedraga tjenarnes vaksamhet, att kunna så mycket du behagar mörda och plundra, att befalla som herre i denne fräcke herres boning, att se i ditt våld alla dessa rikedomar, på hvilka ditt folk bar händer? Ah, jag vet för väl hvilken känsla som då lifvar en! Denna njutning har jag sjelf länge smakat. Nu beröfvar mig min ålderdom dessa för andra menniskor obekanta njutningar, men jag är en god far, Mercurius, och jag lefver åter upp i mina barn. Mercurius svarade icke, och masken dolde uttrycket i hans ansigte. Mäster Eudes ansigte lyste af glädje; hans små Ögon glänste som två diamanter och rörde sig feberaktigt under ögonlocken.