Göteborgsposten – 19 september 1860, sida 1

Derpå tog han tången ur händerna på sin son, lyfte degeln från elden och släppte den ned på stengolfvet. Degeln gick isönder, men denna gång förblef den lilla tackan hel. -— Kroppen är fast! mumlade Mercurius. Mäster Eudes tog med tången upp tackan och doppade den ned i ett med kallt vatten fylldt kärl; vattnet började koka vid beröringen med den brännande metallen. När denna kallnat, lade gubben henne på ett bord. — Undersök henne! sade han med triumferande mine. Mercurius hade ur en af lådorna i samma bord tagit upp en annan tacka af ungefär samma storlek som den ur degeln. Denna tacka bestod af det finaste guld. Han lade de båda tackorna bredvid hvarandra och undersökte dem noga. — Samma färg! sade han. Derpå kastade han dem på en våg. — Samma tyngd! tillade han. Derpå tog han den första tackan, lade den på ett städ och högg med en yxa kraftigt i densamma. Metallbiten afplattades vid hugget, men någon skärfva sprang ej bort; hon var allenast klufven i midten.