Göteborgsposten – 18 september 1860, sida 2

afstå från alla dessa löjliga ceremonier, som ni likväl roat er med att iakttaga äfven i dag. Mäster Eudes höjde hufvudet. — Hvad kallar ni löjliga ceremonier? frågade han med sträng ton. — Edra 8 k. magiska cirklar på muren och de ord ni uttalar som en besvärjelse, på hvilken ni tvingar mig att svara. Ord och cirklar äro alldeles onödiga, som ni vet, och ni behöfver endast röra på fjedern, för att kunna lätt och ledigt komma hit in. Den gamle rynkade ögonbrynen. — Jag vet, att ni är skeptisk, Mercurius, sade han torrt. — Det är sannt, min far. — Ni tror således icke på någonting? — Jo, — Hvad då? — På vetenskapen. -Och på Satan? frågade mäster Eudes efter en paus. Mercurius ryckte på axlarne. — Jag skulle önska att den herrn kommit, sade han och grep tag i en ofantlig jernstång, hvilken han handterade så lätt som en fjäder. — Du tror således icke på honom? återtog mäster Eudes i en än strängare ton. — Och på elementarandarne?