Göteborgsposten – 18 september 1860, sida 2

—— —A spisel, sådan som den tidens adepter begagnade vid sina metallurgiska operationer. Allt i detta laboratorium förrådde en feberaktig verksamhet och oförtrutet arbete. Vid spiseln stod en högrest och starkt byggd man, såvidt man kunde döma dertill under vecken af den tunika, som betäckte hela hans figur. Denna tunika, som blifvit smutsig genom begagnandet, hölls åt kring lifvet af en stålkedja med böjliga länkar. Ansigtet var helt och hållet doldt af en mask, som var innantill försedd med blåaktigt glas, för att skydda ögonen mot värmen och lungorna för de skadliga dunster, som uppstego från de kemiska produkterna. Tvenne koppartuber, som voro fästade på masken, den ene till höger, den andre till venster, tilläto luften att intränga. Det var omöjligt att bestämma denne mans ålder, men hans rörelser förrådde hela ungdomens styrka och liflighet. — Vetenskapen vare med dig, Moercurius! sade den gamle och närmade sig spiseln. — Ske så, min far! svarade den maskerade. — Jag har dröjt i dag. — Ja, min far; och jag tviflade tillochmed ett ögonblick på att det var ni som kom. —-Hvarföre då? — Derföre att jag trodde ni slutligen skulle