Göteborgsposten – 18 september 1860, sida 2

-— Icke heller. — Men om jag skulle bevisa dig att de finnas till? Mercurius eftersinnade, och återtog efter några minuter: — Hör, min far, jag tror på vetenskapen, har jag sagt er; tillfölje deraf tror jag endast på hvad som kan sammansättas och upplösas. Transportera en af edra elementarandar i min degel och efter analysen skall jag säga er hvad jag tänker om honom. Mäster Eudes sänkte sitt hufvud mot bröstet. — Denne skall aldrig förstå mig, mumlade han; min hemlighet kan icke anförtros åt honom. Derpå höjde han åter pannan och sade med högljudd stämma: — Du har anklagat mig för att hylla löjliga vanor; du har haft orätt deri. Jag har lärt dig känna menniskorna, att hata dem, att förakta dem, att gäckas med deras orimliga lagar, att triumfera öfver dem och böja dem under tyngden af din vilja. Intet försigtighetsmått är för stort, intet skulle vara för löjligt, om vi dermed blott kunde skydda oss. Du vet det. Ett djerit öga kan genom någon okänd och hemlighetsfull slump lätt öfverraska våra hemligheter, och emellan detta öga och oss bör alltid finnasett skenbart öfvernaturligt stängsel, på det ingen kristen må frestas att öfverstiga det. (Forts.)