nr ännu icke mina saker inpackade. . . . Ja väntar på en hundra koffertar mera eller s Ider omkring, hvilka min inpackare skull skaffa. — Ni skämtar säkert; ni tänker vi icke heller föra bort alla kronans mobilier — Nej, blott mitt bordsilfver och öfrigt rec bart. — Ni tänker då icke lemna något qva åt diktatorn? — Åhjo, största delen af möble manget. Dessutom har ni ingen rättighet a tvinga mig flytta så snart. — Hvarför då — Garibaldi har icke sagt upp mig i lag tid. Jag har verkligen goda skäl att beklag mig inför Europa. — Låt nu se, att ni ick blir ond, så skola vi nog i fred och ro gör upp alltsammans. Det är för ert eget bästa Jag råder er att genast resa. — Men ...— Det skulle vara vida obehagligare för er är för Garibaldi, om ni här stötte tillsammans När de, som flytta ut och de som flytta in samma våning, mötas i trappan, blir det all tid bråk. — Kanske ni har rätt; ni må der före säga Garibaldi, att han kan komma on lördag. — Godt; farväl, sire. (Ambassadörer aflägsnar sig, konungen befaller, att man skal föra in kommendanten öfver hufvudstaden) Konungen: Hör nu, kommendant, Garibaldi uppmanar mig att uppgifva platsen åt honom Det är indelikat; icke sannt? — Kommen: danten: Sire, hvad kan ni väl vänta annat aj en sådan rå soldat som han? — Äro mina koffertar i ordning? — Ja, sire. — Jag vill resa, för att träffa hertigen af Modena; han måste ha tråkigt att sitta så der för sig sjelf. — Han har väntat på er någon tid, sire. — År allting iordningplockadt? — Ja, sire. — Jag vill inte lemna efter mig ett fnask åt Garibaldi (ser ut genom fönstret). Hör hit! hvarföre uppresa de alla de der stängerna med flaggor på toppen? Kan det vara min födelsedag, och jag skulle ha glömt det? — Nej, sire, de resas för att fira Garibaldis ankomst. — Godt, mitt folk skall säkerligen icke göra många ceremonier med mig. Jag tror nästan det är klokast att Jag begifver mig i väg. — Staden skall illumineras trenne nätter å rad, och det skall brännas utaf tre fyrverkerier. Om ni så önskar, kunna vi ju åse dem. En af mina vänner har erbjudit mig tvenne platser 1 sina fönster. — Jag kan inte; fastän jag verkligen skulle med nöje se mina gäster vara glada och belåtna. Det vore första gånsen 1 milt lif. Kom, Jag har beslutat att vesa. (Vänder sig om vid dörren). Det var sannt, rif ned och slit sönder alla tapeter och lraperier, som jag är tvungen att lemna efer mig . .. Häll olja öfver alla stolsöfverlragen och slå ut alla fönsterrutorna (går).