MM Han kastade bort flaskan, öppnade dörren och lemnade rummet. Dörren vette åt en lång och trång korridor, vid hvars ända trappan fanns. Korridor och trappa voro inhöljda i det djupaste mörker. Mäster Eudes gick utför trappan och stod snart framför det hemlighetsfulla huset inpå gården, der polisen vid sina efterspaningar aldrig funnit annat än nakna väggarne. Den gamle kastade en forskande blick omkring sig, derpå öppnade han med en lätt tryckning den stora porten till byggnaden, slöt den igen efter sig, gick fram till venstra ändan af salen och utropade der med befallande ton: — Varde ljus! Hastigt fladdrade upp, utan att något buller kunde förmärkas, ett rödt sken och belyste med sina purpurfärgade strålar det inre af byggnaden, utan att ögat likväl kunde förmärka någon eldstad. Den stora salen var alldeles tom och egde intet, hvarvid ögat kunde fästa sig. Den gamle drog nu på venstra muren en cirkel, med ringen som han bar på fingret. Derpå drog han en likadan, men i motsatt riktning och tog ett par steg tillbaka. — Rector universalium qvi resplendes in