skall afsåga sig denna orimliga rättighet, son icke motsvaras af någon skyldighet, såson Jock här anforda faktum utvisar. Men om riddarhusets tomma bänkar oci Ide om möjligt ännu tommare deklamationer hvarmed åtskilliga af de på sin post qvar stannade riddersmännen slå omkring sig i tid och otid, göra ett sådant intryck på oss sven skar, hurudana ha de då förekommit dessa främlingar, som kommit från östan och vestar och sunnan för att lära känna det gamla, öfver sin frihet så stolta Sverige och dess in stitutioner. Måhända ha de nalkats riddarhuset med en viss känsla af vördnad för en aristokrati, som förstått att ur så många revolutioners skeppsbrott berga ett så betydligt politiskt inflytande; måhända ha de väntat att i denna aristokratis brinnande fosterlandskärlek och intresse för allmänna frågor, i dess gedigna bildning och i dess rikdom på stora kapaciteter finna de rätta förklaringsgrunderna till det tålamod, hvarmed svenska folket ännu i senare hälften af nittonde århundradet fördrager att se sig stå under ett litet antal adliga slägters förmynderskap. Men hvad ha de funnit? Väggarne betäckta med granna vapensköldar, men knappt öfver ett tjog hufvudmän — hvilket, i parentes sagdt, är något helt annat än män med hufyud — kringströdda här och der på bänkarne eller i fönstervråarna, med uppenbar nonchalans och likgiltighet behandlande de vigtigaste frågor och endast då vaknande upp till lif och intresse, när de vädrat någonting revolutionärt eller privilegiifiendtligt i något från de lägre regionerna utgånget förslag. Och på de vota dessa herrar behaga kasta i urnan beror endast alltför ofta utgången af de för samhället betydelsefullaste frågor, ehurn de, då de uppträda endast i kraft af anornas, tyvärr af vår grundlag erkända rätt, icke kunna sä8as representera svenska folket. Stackars hederliga Sverge,som gör anspråk på att vara och kallas frihetens stamort på jorden! Väl må främlingarne undra öfver att du ej ännu hunnit rangera dina affärer bättre och att du ännu på gamla dagar håller till godo med att gå i dina adelsmäns och presters ledband. Apropos prester, så är ett besök i det högvördiga ståndets plenum icke stort uppbyggligare än ett på riddarhuset, ehuru der merändels spelas för fullt hus och man följaktligen skulle kunna supponera att det högvördiga ståndets medlemmar lifvades af ott varmare intresse för fosterlandets angelägenhet än ridderskapet och adeln. Här mötes nan af en anblick, hvartill icke ens hela den katolska hierarkien har att förete någon mot-. svarighet. Fyrtiofyra själasörjare ha öfversifvit sina hjordar för att bevaka landets inressen såsom folkrepresentanter, såsom det. eter i officiell stil, ehuru deras kommitenter itgöras af embetsbröder. Taflan gör i det rela ett rätt trefligt intryck; flertalet af desa andans män har på en gång något godnodigt och något reputerligt i sitt utseende, m än här och der en öfverdrifven embon