inferno! uttalade han med hög och tydlig stämma. Invocatur nomen tuum Baalberith ! Detta sista ord hade knappast undsluppit den gamles läppar, förrän det röda skenet, som upplyst salen, helt plötsligt försvann. Magikern väntade sig utan tvifvel detta, ty han tycktes ej visa någon öfverraskning. Han tog tvärtom ett steg framåt och lyfte upp sin ring. — Prevaleat imperium tuum! sade han med samma allvarliga röst och drog en streck på muren från venster till höger. Compleatur lex tua! tillade han och ritade en tredje cirkel, hvilken i mörkret glänste som om den blifvit skrifven med fosfor. — Sicut in inferno et in terra! svarade doft en grof röst, som tycktes utgå från den tjocka muren. — Fiat voluntas mea! utropade mäster Eudes, i det han bröt sönder sin ring och slog bitarne deraf mot muren. Vid detta sista ord tycktes en del af den med den magiska ringen berörda muren ge vika, utan att dock förorsaka det ringaste buller. Nu syntes plötsligt en öppning i muren, omkring 6 fot hög och 4 fot bred. Denna öppning lemnade tillträde till en trappa, som slutade i ett högt uch hvälfdt galleri. Öppning, trappa och galleri voro rikt upp