En blick på Svea rikes ständer. De sistförflutna månaderna ha varit e saison morte icke allenast för våra större sti der i allmänhet och hufvudstaden isynnerhej utan äfven för sjelfva riksdagen. Inga brin nande — knappast några intressanta frågo ha förevarit, och en viss tropisk dåsighet diskussionerna har merändels bildat den bjer taste kontrast mot den: äfvenledes tropisk: liflighet, hvarmed icke så få ärenden afhand lades under riksdagens tidigare period. Til det sist anförda förhållandet har den heta års tiden utan tvifvel bidragit såväl direkt son indirekt, derigenom att den lockat ett icke obetydligt antal af de i ett eller annat hän seende mest framstående riksdagstalarne frår hufvudstaden att procul a negotiis hvila på de under vintern skurna lagrarne. Isynner. het ha inom ridderskapet och adeln talrika lylika deserteringar egt rum, hvadan riddarhussalen kommit att under nästan hela sommaren förete en ganska ödslig och bedröflig mblick, den der icke kunnat undgå att väcka liverse funderingar hos många bland dessa andets barn, som infunnit sig å dervarande äktare för att formera en förtroligare bekantskap med det första ståndets politiska vyer och förnimma huru detsamma handhafver sitt lagstiftarekall. Man har ifrågasatt, dels mruvida detta sakförhållande icke röjer en vögst betänklig likgiltighet för fosterlandets ngelägenheter, och dels huruvida icke det nnebär ett tyst erkännande af adelnsinkom,;etens att utgöra ett riksstånd och sålunda töfva fjerdedelen af det svenska folkets lagtiftaremakt; och man har i följd häraf börjat toppas att den tid icke är fjerran, då adeln