Göteborgsposten – 17 september 1860, sida 2

RR han och stannade. Vägen är öppen, men den är ej danad. Emellan själen och målet finnes ännu en molnslöja! Hvem skall sönderslita denna slöja? Hvem skall anbringa ljuset? ... I sin absoluta teori har Paracelsus orätt. Nej, jag kan icke erkänna denna hemlighetsfulla harmoni mellan saltet, kroppen och jorden, emellan qvicksilfret, själen och vattnet. Goclenius tänker olika... Jag skall resa till honom i Marburg . .Utan tvifvel är hans afhandling De Magnetica Curatione vulnerum förträfflig, men hvarföre endast använda fluidet på materien? Fluidet utgår ifrån själen, och bör således äfven hafva inflytande på själen! Jag skall bevisa det. Att det minerala fluidet existerar i det kan ej förnekas. Hvarföre skulle då icke äfven det animaliska finnas till? Det nervösa fluidet existerar äfven, det veta vi alla; nåväl, hvarföre skulle icke viljan, på samma sätt som drifver detta nervösa fluidum mot organerna, för att röra dem, äfven kunna drifva detta fluidum utom sig och låta det intränga i en annan persons kropp? Mäster Eudes började åter sin promenad. — Ja, jag skall bovisa det,jag skall bevisa det! upprepade han ännu en gång och stannade ånyo, och han skall hjelpa mig, om jag också skall tvinga honom dertill. Den gamle afbröt sig sjelf, för att se på klockan.