Göteborgsposten – 15 september 1860, sida 2

väl vinter som sommar, såväl höst som vår den stora, massiva porten sakta, nästan ljudlöst för ett ungefär femtio år gammalt fruntimmer, som då skyndade ut på gatan och omsorgsfullt tillslöt porten efter sig. Detta fruntimmer, klädt som den tidens tjenarinnor, bar på armen en korg, hvari hon brukade hemköpa lifsmedel, utan att en enda gång värdigas besvara de nyfikna grannqvinnornas tilltal. Först erhöll bagaren, sedan slagtaren besök af pigan, som, sedan hon köpt sina behof, återvände hem kl. precist 8 och försigtigt tillslöt gatuporten efter sig. Vid middagstiden syntes samma fruntimmer i venstra fönstret af första våningen, öppnade fönstret och lät det stå öppet en timmas tid hvarpå hon åter tillslöt det och drog för de tjocka gardinerna. Kl. 2 gick hon åter ut, styrande sina steg mot det inre af Paris uppåt gatan Saint-Honorå, och återvände hem först en half timma förrän nattskottet lossades. Hon vexlade icke med handtverkarne några andra ord än de som voro alldeles nödvändiga för att få de saker, hon önskade. Aldrig hade ett ord undsluppit hennes läppar, hvilket kunde hjelpa den allmänna nyfikenheten på tråden. I detsamma fruntimret kom tillbaka hem om