Göteborgsposten – 15 september 1860, sida 2

den scen vi nyss omnämnde och till hvilken vi äfven skola inbjuda läsaren, försiggick på högra stranden i en trång och mörk gata. Denna gata, som ännu finnes, kallades då och benämnes ännu i dag rue des Vieilles-EtuvesSaint-Honorå. Den utmynnade några steg från detta bizarra torn, mot hvilket stödde sig den gamla bygg: ning som modren till de sista Valois, den så sorgligt ryktbara Catarina de Medicis, låtit upp: föra. Drottningen älskade, såsom hvaren vet, mec passion de hemliga vetenskaperna och hade låti uppföra detta torn, för att från dess spets till sammans med sin landsman Ruggieri studera stjer nornas lopp, till hvilka hon hyste en blind tro Gatan Vieilles-Etuves-Saint-Honor, som ut gjorde en förlängning af gatan VPArbre-Sec, va då den ginaste vägen från hotell Soissons til Louvren. Fastän smal, smutsig, krokig och kantac med höga, spetsiga hus, betraktades den likvä såsom en af de mest aristokratiska gator i sta den, och många af dess nuvarande hus hi fordom bebotts af det sjuttonde seklets hög: herrar. Ungefär på midten af gatan, till höger, lå; 1605 ett litet hotell af ett bizarrt och, så at säga, sorgligt yttre. i