Göteborgsposten – 14 september 1860, sida 2

jemte de underrättelser och råd, som kunde vara nödvändiga för honom i en framtid. Alltifrån sitt vistande i Italien, sysselsatte Marc sig hvarje afton med att studera denna bok och gjorde sig sålunda underrättad om allt, äfven de minsta omständigheter, som rörde den ädla familjen från hvilken han härstammade. Snart kände han fullkomligt alla dessa för honom så vigtiga enskildheter och ingenting af hvad som rörde familjen Bernac var honom främmande. Under sina resor i Italien och Frankrike hade Marc hvarken återsett indiern eller erhållit från honom någon underrättelse. Han hade varit alldeles ensam, helt och hållit öfverlemnad åt sig sjelf; men han hyste förtröstan till framtiden och visste att vänta. Tiden förrann hastigt och året 1605 inträdde ... Marc nästan förtärdes af otålighet öfver, som han nu tyckte, snäckgången af den tid, som ännu återstod; innan han skulle få inträda i Paris, inom hvars murar den fanns, hvilken han så ifrigt önskade möta ansigte mot ansigte. Slutligen randades den efterlängtade dagen och Marc helsade den rosenskimrande gryningen med ett högt glädjeskri. (Forts.)