Göteborgsposten – 13 september 1860, sida 2

Giraud ensam talat sannt. Det namn, som han hört från grefvinnans läppar, måste ha blifvit af henne uttaladt, Ja, La Chesnaye måste vara den, som föröfvat de natten till d. 14 mars begångna brott, liksom det varit han, som utfört det nedriga våldsverket mot er mor, då hon ännu var flicka. Har den, som i detta ögonblick bär det namn er tillkommer, den som Aldah sagt migt mig vara en son till mäster Eudes, kastat på en annan all delaktighet i det brott, som jag tillskrifver La Chesnaye ? .. . Och hvarföre ? Till hvad ändamål? Finnes mellan dem något hemligt föreningsband ? Min brådstörtade afresa från Paris hindrade mig från att intränga i alla dessa förhållanden. Skulle jag dessutom ha lyckats afslöja detta utskum, om jag stannat qvar? Gud ensam vet det...Den menskliga vetenskapen har gränser, som den icke kan öfverskrida . .. Genom hårlocken, som tillhört er, genom den er fiende aflockade ringen, har jag af Aldah kunnat erhålla några vigtiga underrättelser, men af hvilken vigt skola väl dessa upplysningar vara inför ett okunnigt samhälle, som skall anklaga mig för trolldom? Aldah har dessutom icke kunnat säga mig mer än hvad ni nu vet. Ah, inföll Marc med en ton af den djupaste öfvertygelse, huru skulle jag väl kunna tro att Gud värdigats ända hittills bevara mig från alla faror i mitt äfventyrliga lif, huru skulle jag