Göteborgsposten – 13 september 1860, sida 2

kunna tro att Hans hand har fört oss mot hvarandra, för att öfvergifva mig i samma ögonblick jag närmar mig till målet? Det skulle vara en hädelse att tvifla. -— Att med tålamod vänta, att med förtröstan hoppas och att handla med klokhet, äro de trenne kardinalpunkterna i menskliga lifvet. Låtom oss derföre vänta, boppas och, när tiden är inne, handla med kraft och beslutsamhet. Efter dessa ord insvepte indiern sig i sin, burnus, sträckte ut sig på marken och tycktes i det han öfverlemnade sig åt sina inre tankar, vilja antingen taga litet hvila efter föregående dagens ansträngningar, eller fördjupad i sina drömmar vara ensam med sig sjelf. Marc vördade sin reskamrats tystnad, men den rörelse, hvaraf den unge mannen kände sig gripen, dref honom till en feberaktig verksamhet. Han började löpa genom den af sin eldeirkel alltjemt omgifna oasen, här och der underhjelpa elden, plötsligt stanna och derefter åter gå afoch an,utan att göra sig reda för hvad han gjorde. Han började så småningom öfvertänka hvad han nyss hört, han upprepad? inom sig hvarje ord som indiern uttalat. (Forts.)