Göteborgsposten – 11 september 1860, sida 3

Från Utlandet. Under afvaktan på att posten skall be kräfta telegrafens knapphändiga underrättel se om att Garibaldi verkligen satt sig i be sittning af Neapel, är uppmärksamheten rik tad dels på Kyrkostaten, dels på Venetien och icke minst på Osterrike, samt på der koalition, som makterna, oaktadt de Napoleon ska organernas motsägelser, äro i färd mec att bilda. Vi ha redan nämnt, att Napoleon åtagi sig beskydda åt påfven utom Rom äfven Civitt Vecchia och Viterbo. Det öfriga blir det så ledes Lamoricieres uppgift att försvara, och alla berättelser stämma deri ofverens, att har ser sig i stånd till att göra uppror, om och utgången icke kan vara så svår att förutse I den händelse Lamoriciere dukar under, blif. ver Pius IX:s gebiet starkt kringskuret, och den eventuela kyrkostaten skall bli ett af de minsta riken i KEnropa. Då den före siste italienska kriget utgjorde en stat af c:a 800 qvadratmil med inemot 3 millioner invånare, blir den då reducerad till c:a 150 qv. mil med 450,000 invånare, och om det lyckas Italiedarne att samla alla de andra länderna under Viktor Emanuels spira, skall ett så litet rike snart förlora hvarje spår af sjelf. ständighet. — Emellertid skall franska besättningen i Rom ökas med 3,500 man, för att bättre skydda staden. Alla politiska manifestationer derstädes ha blifvit förbjudna. Ancona har förklarats i belägringstillstånd och påfliga legaten blifvit återkallad. Ponte Corvo och Benevento äro i uppror. Stor rörelse råder likaledes i de andra provinserna. — Vår tanke är att revolutionens brusande ström ej kan af några bajonettfördämningar hållas tillbaka utom Kyrkostatens gränser, och , Italienarne — redan så benämnda i egenskap af ett folk utaf drottning Victoria i hennes trontal — skola ej låta sig nöja förr än hela Italien utgör ett rike under en konung med residens i Rom. Der se Italienarne, åtminstone unitarierna, att nyckeln till en verkligt sjelfständig italiensk stormakt ligger, baserad på både tradition och centralisation för förvaltningen. I Venedig vexlar stämningen såsom ebb och flod. Hvarje god underrättelse höjer entusiasmen till himlen, hvarje dålig har rådlöshet till följd. Emellertid förer folket alltjemt det lilla kriget mot tyskarne. Hvarje tillfälle begagnas, för att kunna få demonstrera. Nu senast har man förklarat krig mot gaslyktorna, och hvarje afton falla dussintals af dessa oskyldiga offer för Garibaldis politik. I Osterrike är det ordet penningar, som utgör dagens samtalsämne. Ordet bankrutt har der en så förhatlig klang, att ingen vill tala ut det, men man börjar likväl i det arma riket uttala den farhågan, att regeringen skall se sig nödsakad tillgripa utomordentliga finansåtgärder. Inflytelserika personer ha if