Göteborgsposten – 11 september 1860, sida 1

Jordbruksarbetarens ställning. (Forts. fr. n:o 212.) I län, berättades oss, fanns en egendom, utmärkt för sin godhet, men hvilken för omkring aderton år tillbaka vunnit en icke mindre, ehuru bedröflig ryktbarhet genom en mängd mer eller mindre scabrösa historier, som cirkulerade i hela trakten, angående det olyckliga förhållande, som städse egde rum emellan egaren till ifrågavarande egendom och hans arbetare. Bland sådana väckte isynnerhet en på sin tid ett ofantligt uppseende och utgjorde länge ett stående samtalsämne i hela nejden. På egendomen fanns nemligen ett torparefolk, som hade en utmärkt vacker dotter. Den , vackra Anna var icke blott sina föräldrars, utan äfven hela bygdens stolthet. Hvad som utmärkte henne var icke allenast hennes syllsynta fägring, utan fastmer en ovanlig hjertats renhet samt en viss finhet i seder och uppfostran, som ej hör till vanligheterna inom hennes klass. Bland dem, som isynnerhet fästade sina ögon på den sköna flickan, var unga X, son till den ifrågavarande egendomsherren, som nyss hemkommit från en utländsk resa och nu ämnade slå sig ned som jordbrukare. Den unga torparedottren märkte snart, att hon var föremål för den unge, vackre herrns uppmärksamhet, men hans inviter i öfrigt hvarken förstod eller ville hon förstå. Illa uppfostrad samt van att se sina minsta önskningar genast uppfyllas, retade detta motstånd honom och sårade hans fåfänga till den grad att han