Göteborgsposten – 10 september 1860, sida 1

Språkrör från Stockholm. Den 5 September. Se så der ja, nu ha vi haft roligt iger Och det behöfdes så väl efter all den tråkig het himmelens regn, den tillförordnade rege ringen och öfriga omständigheter förorsakat Si, det var i går en stor glädje, kungen kon hem till sitt land igen, om man så får säga då resan icke sträckt sig langre än till Norge också hans land —och vårt. Han kom ef ter att hafva på höjderna vid Fredrikshall en enkel fest åt Carl XII:s minne förbrödra sina folk än mer och så, att den s. k. majo ritetens röst väl borde tystna, sedan den re: dan länge varit hes af sitt öfverdrifna skrän Han kom välkommen till vår strand igen och firandet af hemkomsten må man tillåta mig beskrifva, icke för att det var en så särdeles storståtlig händelse och icke såsom skulle det liksom kröningshögtidligheternas utomordentlighet omsider finna sitt blad i häfderna, utan för det jag tror att hugkomsten af gårdagsaftonens behag skall hos hvar och en, som njöt deraf, qvarstanna längre och lifligare än alla kröningsoch hyllningsminnen. Det var först och främst i går en för våra tider ovanligt vacker dag och qvällen med sitt lugn, sin skymning och sitt månsken låg öfver Mälarens vatten och stränder så skön som han just der plägar vara. Flera ångbåtar gjorde lustresor for att möta kungen och bland dem utmärkte sig i synnerhet Aros för sin rika skrud af flaggor, sin musik och sång af det bästa slaget. Sällskapet Par Bricol var nemligen der ombord och tillbrinsade väntans timmar angenämt vid glasens, valdhornens, sångens och hjertlighetens harmonier. Der var ingen fråga om Norge, Gaibaldi, Syrien och sådant der, der var trefigt, och, just i den stund som natten tillträdde in vakt öfver jorden, kom Arboga med DD. MM. och DD. HH. på sitt däck, vänligt helande till folksången och hurraropen, som