Göteborgsposten – 8 september 1860, sida 2

Än mera, han försäkrade edligen, att grefvinnan hade före sin död uttalat namnet La Chesnaye, då hon kände igen sin mördare, från hvars ansigte hon ryckt masken. Här uppstod en liflig tvist mellan Giraud den gamla qvinnan och den unge grefven. Denne senare, som med märkvärdig nog. grannhet redogjorde för det förflutna och verk: ligen kände till den underbara räddningen, redogjorde på det omständligaste för den förfärligs scen, till hvilken han varit vittne. Den hade, sade han, på honom utöfvadt ett så mäktigt intryck, att den alltid stod för han: ögon. Han mindes allt, tillochmed hvilken ställ ning hvaren af de handlande personerna, ja hvarje möbel haft. Tvärtemot hvad Giraud försäkrade, påstoc han att hans mor ej ryckt masken från mördaren förrän denne kastat barnet ut genom fönstret och att det skri som undsluppit den döende grefvinnans läppar ej varit La Chesnayes namn utan blott ett otydligt skri af raseri och smärta Den unge grefven tycktes fästa den störst: vigt vid att få denna dittills så mysteriösa punk upplyst. Han ville, sade han, och leddes härvid a ett ädelt hjertas tankar, att hans återinträdand