Göteborgsposten – 8 september 1860, sida 2

i ogon af sina gods icke skulle åtföljas af någon irring å rättvisans sida. Utan att bestämdt vilja försvara La Chesnaye, hvars förhatliga namn då var nogsamt kändt, sökte han dock fria honom från det fyrdubbla brott, för hvilket man anklagade honom, och dessutom häfde döden, som han sade sig med egen hand ha gifvit den brottslige, alla invänningar. Den gamla qvinnan, som flera gånger sett den person, som fört bort henne och barnet, hvilken person ej gerna kunde vara någon annan än mördaren, uppdrog ur minnet ett noggrannt porträtt af honom. Tvenne af grefve Henriks gamla tjenare förklarade sig äfven ha sett mördaren, när han trängde in i slottet, emedan han då bar masken i hand och ej hade den för ansigtet. Dessa tjenares signalement af honom öfverensstämde i allo med den gamla qvinnans. Dessutom voro både porträtt och signalement alldeles motsatta det porträtt och signalement af La Chesnaye, som andra personer gifvit, hvilka blifvit offer för banditen. (Forts.)