Göteborgsposten – 7 september 1860, sida 1

— Samme man som förut betett sig s uselt emot henne? — Just han. — Hvilket vidunder! men hvad lydde har för någon annan känsla eller annan drift, d: han på detta sätt våldförde sig mot en he familj ? . — Begäret att få hämnas, jag har åtmin. stone trott så, ehuru jag ej kunnat erhålla nå. gon visshet. Grefven hade säkerligen straffat honom oblidkeligt för hans första brott, hvarför han svurit en dödlig hämnd mot dem, som så ädelt sökt godtgöra hvad han brutit. — Och... frågade Marc efter ett ögonblicks tystnad, återfann man barnets kropp dernere :i djupet ? Nej! alla efterforskningar voro förgäfves . .. Jag lät sjelf hissa mig ned i djupet, men jag fann derstädes intet. Men ungefär vid midten af djupet växte på en utskjutande klippspets ctt ungträd, hvars grenar utsträckte sig horisontelt öfver svalget. Jag anmärkte att dessa grenar nyligen blifvit sönderbrutna, liksom om de befunnit sig i vägen för någon uppifrån nedfallande, tung kropp ... Men det var också allt... — Vidare återtog Marc som om han velat påskynda den andre. — Jag begaf mig då tillbaka till slottet, sade indiern och alldenstund jag, såsom sagdt, an