Göteborgsposten – 6 september 1860, sida 1

denna erhöll jag nu förklaring öfver en del af den förfärliga hemligheten. Tio eller tolf betjenter och tvenne qvinnor, som tillhört grefvinnans enskilta tjenst, voro hopbundna vid hvarandra, och munnarne belagda med kaflar, så att de hvarken kunde röra sig eller gifva ifrån sig något klagorop. Ett par ögonblick derefter voro de fria, och jag erhöll genast nödiga upplysningar. Grefven hade tillbringat morgonen och dagen på jagt. Under det han förföljde ett vildsvin, blef han sjelf sårad, icke af djuret, utan genom en gevärskula, afskjuten af en okänd hand. Grefvens folk, som genast skyndat fram, hade icke kunnat bli varse mördaren, som säkerligen tagit till flykten, sedan han fullbordat sitt brott. Grefven fördes till slottet, der hans beklagansvärda maka emottog honom med alla tecken af den djupaste smärta. Den oro och oreda som alltid äro oskiljaktiga från dylika händelser hade rådt hela dagen sedan i slottet. Enligt en förut uppgjord plan, hvartill grefvens mord endast var prologen, kastade en stark trupp af väpnade män sig in i slottet, hvars port endast bevakades af en gammal tjenare.