Göteborgsposten – 5 september 1860, sida 2

och vigtig roll, denna vetenskap, som af Paracelsus erhållit namnet magnetism. En natt, då jag flitigare än vanligt arbetat i mitt labratorium, insomnade jag derstädes. En förfärlig dröm oroade min sömn. Jag såg grefve Henrik döende, vridande sig i de smärtsammaste konvulsioner. Hans bädd var blodig. Bredvid honom låg Blanche med en dolk instött i bröstet. utsträckande sina händer liksom för att be om hjelp, och mitt namn, som jag mycket tydligt urskiljde, undslapp hennes bleka, färglösa läppar. Jag vaknade upp; min panna badade i svett, men när jag fann att allt endast varit en dröm, utstötte jag en djup suck af belåtenhet. Jag insomnade ånyo och samma förfärande dröm stod åter framför mig. Dagen derefter befann jag mig under ett starkt inflytande af drömmar, så att jag nästan tyckte mig med mina egna öron höra grefvinnans sönderslitande rop om hjelp. Utan att vidare betänka mig, beslöt jag att bege mig till slottet, öfvertygad om att en öfvernaturlig makt kallade mig dit. Jag steg till häst och flög ditåt. (Forts.)