Göteborgsposten – 5 september 1860, sida 1

försiggått, och hvilken den qvinna var som han gift sig med. Grefven emottog mig på det varmaste. Tvenne år hade förflutit, sedan vi sist råkades. Han skyndade att föra mig till sin hustru. Det var först då jag i min väns maka igenkände henne, hvars minne ej lemnat mig ett ögonblick, henne som jag älskat och ännu älskade. Blanche, som endast sett mig en gång, påminte sig säkerligen icke den ryttare som beledsagat henne hem från Amiens; åtminstone visade hennes ansigte ej något tecken till igenkännande. Jag stod darrande och tillintetgjord framför den unga grefvinnan, som betraktade mig med oförställd förvåning. Grefven blef sjelf öfverraskad öfver min förändring och frågade mig om orsaken. Jag lyckades slutligen hemta mig och stamma några ord, hvari jag förebar trötthet efter resan såsom orsak till mitt illamående, samt drog mig tillbaka till det rum, som min vän låtit göra i ordning åt mig. De timmar jag nu tillbragte ensam vorc stumma vittnen till alla mitt hjertas qval. Vid åsynen af Blanche hade den passior