NEN ————— py —L rem — kan. Ni älskar mig, Henrik! ... och jag, Jag känner äfven, att jag älskar er! — Men då äro vi ju lyckans barn! inföll grefven med hänförelse. — Det är denna omöjliga lycka som dödar mig! — Omöjligt! . .. Hvarföre ? — Derföre att skammen ligger mellan oss. — Skammen skulle aldrig kunna nå upp till det namn jag bär, sade grefven stolt. — Men jag, Henrik, icke heller jag skulle kunna höja mig till det namn ni så ädelmodigt erbjuder mig. — Hvarföre? . . . jag förstår er icke. — Hvad!... utbrast Blanche, ni uppfattar icke hela den klyfta, som La Chesnayes brott gräft mellan oss? Jag har tillbringat sex månader i händerna på denne usling, som är alltför väl känd att icke vörda något. Gud har gifvit mig styrka att kämpa emot, Gud har gifvit mig styrka att utgå ren ur denna helvetiska håla: men verlden skall aldrig förlåta mig min olycka och den, som ni vill utse till er maka, skall in för alla gälla för att ha varit offer för en ban dits våld och grofhet. Grefven förstod mycket väl allt hvad son försiggick inom den arma flickans själ. — Det förflutna existerar icke mera! sad