Göteborgsposten – 4 september 1860, sida 1

0 Vt VV MHNXHnm Darrande af förskräckelse och nästan förkrossad af de lidanden hon haft att utstå, anropade hon himlen om råd till hvad beslut hon skulle fatta, då hon plötsligt såg banditerna komma tillbaka. Hon tvekade nu ej längre ... Ett lågt liggande fönster vette åt fältet . .. hon öppnade det och hoppade ut. Hon råkade nu in i en skog och fördjupade sig deri, utan att veta hvart hon styrde sina steg. Plötsligt tyckte hon sig, af verklighet eller inbillning, höra de galopperande stegen från en häst, hon trodde sig vara förföljd och påskyndade sin gång. Hennes hjerna omtöcknades, hon tyckte sig öfverallt bli varse La Chesnaye och hela hans band, hon gjorde en sista ansträngning... flolen var nära... hon störtade sig deri. Vid åhörandet af denna förfärliga berättelse nade grefven bleknat flera gånger af vrede och arm. När hon slutat, sade han: — Mod! Jag skall först hämnas er, sedan kall jag fortsätta detta samtal, som afbrutits senom ert sorgliga förtroende. Hoppas till Gud ch stanna qvar här i detta slott, hvarest vi skall öna samma behandling som min egen syster.