Göteborgsposten – 3 september 1860, sida 3

omedan det mojligen redan dagen efter icke funnes någon regering, till hvilken han kunde hälla sig. Men deri ligger äfveuledes ett bevis på, att pariserkabinettet ännu samma dag, då hr Brenier ingaf sin framställning, erkände regeringen i Neapel såsom beståndande och ansvarig. Denna tröst torde vara ganska ringa för konung Frans IL och den har knappast förmått hindra honom från att lemna sin hufvudstad och sitt land, såsom hans egna generaler skola ha tillrådt honom. Men transke gesandtens uppträdande kan det oaktadt vara af betydenhet för Neapels sjelfständighet och stå i forbindelse med andra atgärder, som franska regeringen torde företaga, för att förebygga de italienska staternas sammansmältande till en enhet såsom konungarike eller republik. Dev förtjenar derföre ätven att anmärkas, att Reuters telegratbyrå ånyo bringar underrättelse om, att påfven nu förklara sig villig ingå på kejsar Napoleons förslag om en italiensk koufederation. Det hade vis serligen varit bättre för Kyrkostatens andlige regent, om han förut fattat ett dylikt beslu! och så vidt hans värdighet wulläte det, åtei ställt sig i spetsen för den italienska rörelsen likasom han gjorde år 1847; men det är ät venledes möjligt, att denna förklaring i ellofte timman föranledts genom nya framställningai från Frankrike, och att kejsar Napoleon tän ker begagna den såsom det mest passande medlet att kraftigare understödja påfven och ånyo söka genomföra konfederationsidgen. Palmerstons organ Morning Post delar icke sin kollega Times fruktan för, att Italier icke skall förmå aw bjuda Österrike spetsen ifall Garibaldi efter Neapels fall angriper Ve nedig. Den ministeriela organen beräknar, att Garibaldi i så fall skall stå i spetsen för en armee på 300,000 man, och är ofvertygac om att Osterrike icke skall vara i stånd ati frälsa Venedig utan genom stora och upprig: tigt menade koncessioner, och att hvarje försök från österrikisk sida att kufva det italienska oberoendet, genom att liksom i fjol öfverskrida gränsen, endast skall ha kejsarens egen undergång till följd. Osterrike kan ha någonting att lära af händelserna i Södra ltalien. Lord Palmerston — slutar Morn. Post — har för några dagar sedan anmärkt, at! Garibaldis lycka vore oförklarlig, om man icke visste, huru bristfälligt det neapolitanska regeringssystemet är. Denna anmärkning kunna äfven andra kabinetter än det neapolitanska vaga tillgodo, och ätven om fästningsfyrkanten vore tio gånger starkare än den är, skulle dess egande likväl i farans stund måhända snarare vara till skada än gagn, om bastionerna skola försvaras af förtörnade ungrare och missnöjda kroater. Fästningar, som endast försvaras af missnöjda provinstrupper hålla sig icke länge mot en stor nationalhä1 under en Garibaldis kommando. Posten medför inga nya underrättelse: från Neapel, men man får veta, huru det för häller sig dermed att sardinska regeringen antingen för att ha ögonen på Garibaldi ellet af andra skäl, skickat tvenne nya krigsskepr med trupper ombord till Neapel. Fartyger hade redan en veckas tid legat på udden, d: 50 Bersaglieri fingo lof att gå i land; mer de hade knappast satt sin fot på marken, förr än de blefvo angripna af de kongl. gardister ne, hvarvid flera blefvo sårade och döda båda sidor. Alldenstund gardisterna voro de angripande, begärde sardinska gesandten ge nast upprättelse, men den 25 hade han ännt icke erhållit någon sådan. De sardinska ministrarne Farini och Cialdini ha haft en lång audiens hos kejsa Napoleon i Chambery. Man påstår, att de äfven haft det hemliga uppdraget, att under rätta kejsar Napoleon om, att Turinerkabi nettet icke längre ser sig vara i stånd at motstå den allmänna opinionens tryckning och att det skall förlora hela sin popularitet om det fortfar att lägga hinder i vägen föi Garibaldi. Enligt en Minchenerdepesch af 28:de til VIndep. Belge har Bayern slutat förbund mec Osterrike och deri förbundit sig att besätt: Tyrolen med Bayerska trupper i händelse a ett krig meilan Österrike och Italien. Samma dag Englands regering uttalade sin tillit till fredens bevarande, uttalade äf ven franske gesandten i London, gretve Per signy, samma hopp i ett tal i S:t Etiennt till departementet Loires kommunalråd, hvar: president han är. Med ovanlig öppenhet och uppriktighet, hvilka man på grund af gref