Göteborgsposten – 3 september 1860, sida 2

frigtk f. d. statsrådet Weern, nederländske inistern, grefve Bylandt, norske generalmajoon Fleischer, förste hofmarskalken Sandels, tatsrådet Fåhreeus, och domprosten Wieselren. Salens hela längd föröfrigt upptogs af st. bord, ordnade i trenne rader, med plater för omkring 200 personer. Salen företedde en ganska ståtlig anlick: genom de nedfällda gardinerna var agsljuset utestängdt och från kronorna samt ordet strålade ett haf af ljus, som återkastales från stuccaturväggarne och hvalfspeglare vid salens ändar, hvilka syntes gifva saen en oändlig längd. Middagen fortsattes imder mycken liflighet, samt under musik rån kgl. Göta artilleri-reg:tes musik-korps. Ungefär kl. Y, 8 e m. äskade statsrådet Påhrieus ljud och föreslog en skål för H. M. Konungen, som, sedan han nu mottagit sina våda årfda kronor, gjorde sin eriksgata. Man har liknat Göteborg -— så ungefär föllo talarens ord — vid en ädelsten i Sveriges krona, ch om denna bild vore sann, är staden det pj endast genom sin blomstrande handel och doghet, mutan fastmer genom sin medborgerliga anda. Denna vore dock kraftlös och betydelselös om den ej uppvärmdes af en vis styrelse, som låter landet fritt utveckla sina krafter. Göteborg kan ej känna annat än en liflig tillgifvenhet för en styrelse, som tagit till valspråk Land skali med lag byggas, och förvissad att denna tillgifvenhet alltid skall göra sig gällande, vågade talaren föreslå en skål för den älskade och folkkäre Konungen, önskande hans bana en välsignelserik verksamhet. Ropet:lefve konungen! åtföljdes af väldiga hurraårop, kanonsalut från et å Gustaf Adolfs torg uppstäldt batteri samt afsjungandet af en för tillfallet af mag. J. Wallin författad sång , Till H. M. Konungen. Sedermera föreslog hr statsrådet en underdånig skål för H. M. Drottningen, hvilken som den förra åtföljdes af kgl. salut, hurrarop samt afsjungandet af en likaledes af mag. Wallin för tillfället författad sång. Derpå utbringades äfvon af hr statsrådet en skål för det kgl. husets öfriga medlemmar, samt derefter för de förenade rikena, hvarvid talaren hoppades, att den skickelse, som tillknutit banden mellan de båda rikena, måtte gifva dem fortfarande ostördt lugn att .befordra inre och yttre krafter, samfälld trefnad och ära. Båda skålarne åtföljdes hvar för sig af salut, hurrarop samt sånger, med af mag. Wallin författade ord. H. M. Konungen höjde derefter sitt glas för Göteborgs samhälles medlemmar, betygan de dem sin tacksamhet, hvarefter Deras Maje: stäter kl. 8 e. m. uppstego från bordet och begåfvo sig, till desinreFrämmenrg i Regnet hade emellertid upphört och mörkret inbrutit. Mörkt var det dock icke på Göteborgs gator, som i qvällen upplystes från alla byggnader af oräkneliga ljus, gas lågor och marechaller, anordnade i förening med blommor till en festlig illumination. Hä och der syntes äfven transparenter med de kgl. personernas krönta namncehiffer och val språket ,, Land skall med lag byggas. Dei praktfullaste anblicken erbjöd onekligen Gusta Adolfs torg, på hvars midt Gustat Adolfs bys upplystes af tusentals gaslågor, anordnade Tbystens fyra hörn till kupoler, uppbärand Istora kgl. kronor. Härifrån hade man e bländande utsigt åt de rikt upplysta stor hamngatorna. Då Deras Majestäter och hertigen Dalarne lemnade Börsen togo de en tur ge nom staden för att åse illuminationen, hva! efter de begåfvo sig till Nya Teatern. K straxt efter 9 e. m. inträdde de i stora fonc logen, för tillfället rikt sirad med draperier i rö och guld samt blått med gyllene kronor. ver logen, på andra radens balustrad, strål: de Konungens namncehiffer i guld från e klart blå, guldkantad sköld, omgifven af smal fullt fan-draperi. Vid de kgl. personern: inträde reste sig den galaklädda publiken oc blef stående under det folksången med musi ackompagnement afsjöngs. Derefter utbri gades ett lefve för Deras Majestäter, åtfölj af lifliga hurrarop och fanfarer. Efter en introduktion gick ridån upp, o i ett vackert landskap syntes sånggudinn slumrande vid sin lyra. Snart vaknar h ur den lätta slummern, reser sig och så fa hennes ord: I stilla drömmar, väfda utaf tårar, Med tystnad lyra, jag försjunken låg; Det milda skimret af försvunna vårar,