Göteborgsposten – 1 september 1860, sida 2

— Finnas der äfven stora öknar? — Nej; men hela Frankrike bildar blott en enda och samma oas. Jorden är der omsorgsfullt odlad, slätterna bördiga, skogarne herrliga, floderna talrika och djupa. En af de skönaste trakterna i detta la belle France är en provins, som man kallar Picardie. Indiern betraktade honom ännu skarpare då han uttalade detta namn. Den unge mannens ansigte undergick ingen förändring. — Picardie! upprepade han, såsom en person hvilken för första gången hör ett namn uttalas och vill fästa det i minnet. — Ja, jag har länge bott i denna provins ... Jag hade der en kamrat i mina studier och mitt arbete... en ädel och snillrik förnäm herre ... Hans slott låg nära Amiens. Indiern uttalade ånyo och med synbar tonvigt detta ord. — Amiens! upprepade Marc. Han tycktes söka ett ögonblick i minnet, derpå återtog han efter några sekunder: — Det förefaller mig som om jag redan förut hört detta namn; möjligen af någon resande som jag träffat. — Detta slott, fortfor indiern, var ett gammalt familjesäte, försedt med höga krenelerade torn, af hvilka de två, som prydde fagaden, voro