Göteborgsposten – 31 augusti 1860, sida 1

MMMM --—-————— AE — — LL Marc hade i detsamma hållit inne sin häst och sänkt lansen. Det var lansspetsen, som fick mottaga första anfallet af djuret. Panthern rullade sig på marken, som han färgade med sitt blod, utstötande förskräckliga skri och i sitt raseri vidgande såret, ty lansen, som rycktes ur ryttarens händer, hade stannat qvar detsamma. Marc tog hastigt pistolen ur venstra handen i högra och krossade hufvudet på odjuret, som nu sträckte ut sig i sin sista dödsryckning. Denna scen hade, såsom man lätt kan inse, försiggått med blixtens snabbhet. Indiern hade, alltjemt sittande orörlig på sin plats, betraktat den med flammande öga. — Djerf och lugn! mumlade han. Han är en värdig son till sin far. Marc hade hoppat af hästen och undersökte om såret icke skadat odjurets skinn. — God jagt! sade han glädtigt, och visade på det andra djuret, som låg bak sadeln på hans häst. Tvenne panthrar sedan solens uppgång! Låt oss nu hvila våra hästar och tänka på oss sjelfva. Dadlarne och denna klara källa lofva oss en herrlig måltid. Utan att mera tänka på den farlige fiende han nyss besegrat, afsadlade den unge mannen